Ja här sitter jag nu, år 2017. God fortsättning på er, kära följande läsare (och även på dig, som bara halkat in en sväng just nu). Och jag får erkänna att bloggen varit eftersatt på grund av trötthet, helt enkelt. Den något förlamande seghet grande smög sig sakta på under julklappsförberedelserna i december och slog till på allvar i mellandagarna. Jag höll mig alltså vaken under julbordet och det tackar jag och de närvarande stjärnorna för. Sedan återstod att vila. Eller sova. Eller släpa sig runt och låtsas att man var piggare än man kände sig, vilket var föga lönande.
Idag tittade minsann några solstrålar ner genom vita moln och ljuset sade mig att bättre tider stundar. Så det får vi fira med ett litet hej och håll i hatten till alla läsare här på bloggen, för när ni minst anar det har jag råkat göra ännu ett inlägg! Och en bild, såklart!
Våren stundar; du hör det om du blundar!